När jag redigerade mobilbild som Sandra B.

Gjorde precis Sandra Beijers bildskola för redigering av bloggbilder. Asså veet inte. Blev lite grynigt alltihopa va? Det var visserligen inte dagsljus och jag hade ingen skir gardin i bakgrunden utan snarare gult lampsken i ett slabbigt badrum. Bättre lycka nästa gång då mvh fransk film från 90-talet.

Annonser

Bloggskola

Imorgon håller jag i eventet Börja Blogga! på bibblan. Tjo. Ser jag till denna blogg skulle den snarare heta Sluta Blogga! Det var då maken så svårt det skulle bli att hålla igång ett påbörjat bloggprojekt. Men jag vet att jag skrev i oktober nånting om klackarna i taket om jag fortfarande bloggar efter november. Och här är vi nu i april, hehe.

Jag började alltså jobba igen i oktober och där sket sig bloggandet för mig. Man gör ju liksom inget spännande om dagarna utöver sitt arbete. Erik var pappaledig. Så började även han jobba igen i början av april och då skolade jag in Etta på förskolan. Hon älskart. Men tiden alltså. Hinner på min höjd se två avsnitt av någon teveserie på kvällen efter att barnen lagt sig innan jag själv måste somna. Fast egentligen tror jag det handlar om min laptop. Den är så sjukt obekväm att använda. Den är både kall och vass, dvs sämsta möjliga kombo för datortrötta händer.

Nu är jag iaf inne igen och kollar läget pga morgondagens utbildning. Jag ska visa tre olika plattformar tänkte jag, jag har bloggat på alla tre men det var väl ca 6 år sedan jag använde blogg.se tex. Hur ska jag minnas hur jag gjorde där??

Turligt nog har ingen anmält sig ännu så kanske får vi ställa in. Syynd. Ehe ehe.

Phew!

Jag tog på mig uppdraget att sticka en väst till bebisen Miranda som är liten och kall. Tog två alldeles för tunna garn för mönstret så det blev till att sticka i ca 300 år innan den ikväll äntligen kunde räknas som klar.

Nu ligger den och torkar efter ett dopp, då det är ullgarn behöver den blötas ner för att bli platt nämligen, annars rullar den bara ihop sig.

Således blir det ingen bild på den ikväll. Ska se om jag minns att fota den imorgon i dagsljus.

Annars är jag mest fokuserad på jobbet just nu. Detta är andra veckan (eller tredje??) som jag jobbar och varje natt drömmer jag långa jobbrelaterade drömmar i lite halvt vaket tillstånd. Det enda som hjälper är att styra in tankarna på renoveringen för att jag ska kunna slappna av och somna. Dock är Etta just nu mer vaken än sovande från ca 5 på morgonen. Gah. Är så himla trött. Men om två veckor ska vi köra ett försök till amningsavslut, så får vi se om hon sover bättre sen. Håll tummarna!

Imorgon ska jag läsa ca 50 mastiga sidor om Biblioteksplaner för på onsdag ska vi påbörja jobbet med vår egen. Lika mycket grubblerier i natt må jag tro alltså. Snark.

Blåset

Det blåser mycket just nu. Kall oktobervind från havet. När jag steg upp idag var det 4 grader ute och det blev knappt varmare i vinden under dagen. När jag slutade jobbet körde jag nerom Brantevik bara för att spana på vågor och de var så sjukt stora. Det blir ju aldrig samma på bild men jag var rejält urblåst (höhö) när jag hoppade in i bilen efteråt.


Här hemma renoverar vi i låångsamt gemak och har väl kommit halvvägs ca. Det är ett öppet hål in till vinden över vårt sovrum och där är taket oisolerat. På andra sidan har vi byggfönster då Clary renoverar det befintliga. En bit plast på en träram alltså.

Det är så kallt! Det är kallt överlag i huset men där uppe i sovrummet är det schweinakallt! Tog upp termometern innan ikväll det är ca 17 grader verkar det som. Känns som 12!

Allra värst är det när jag stiger upp. Första känslan är att krypa tillbaka under täcket, andra är att bara klä på mjukt och varmt. Detta leder ofelbart till att jag går runt hela dagen på jobbet och känner mig mjukissunkig. Svår balansgång det där.

Nä nu måste jag lägga på ved i kaminen så jag blir varm ikväll iaf. Burrrrr.

Helgen

Igår åkte vi till Malmö hela familjen för att jag skulle på konsert på kvällen. Passade på att ta en hel helg i Mälmö och det var ju himla tur det. Det är så fiiiint i Malmö på hösten. Det var mjukt varmt väder och träden var fina och parkerna var uuunderbara. Vi gjorde inte så mycket mer än att strolla genom Kungs- och Slottsparken på eftermiddagen. Lekte på Sagolekplatsen och Tåglekplatsen och åt falafel under en Kastanj. Såg en gondol i kanalen?? Eeeh.

Vid fem körde vi hem till Pelle i Limhamn och vid sex drog jag till Martina och hennes GIGANT till hund. Ja Jussi du är fin och bra på alla vis men du är GIGANTISK. Anyway. Sen kom Torbjörn också dit och vi satt och våndades över att behöva åka till Lund för att gå på konsert. Det ÄR ju ett himla meck med att behöva lämna stada men det gick bra. Det gjorde det. 


Och konserten var himla fin. Typiskt nog glömde jag ta ut pengar till att köpa skröfs men kanske var det tur för annars hade jag spenderat 250 spänn på en plansch jag eventuellt inte ville ha.

Sen hade jag lite trubbel med att få taxi till Limhamn men klockan halv två kunde jag krypa ner hos Etts och sova till sju när barnen vaknade.

Idag åkte vi inom Empåååria på hemvägen för Erik behövde köpa nya vita t-shirts. Började med att besöka takparken. What can I say, vi gillar parker. ¯\_(ツ)_/¯ 


Jag ska börja jobba imorgon och oturligt nog står min kasse med jobbgrejer inne i en kattvind som blockeras av Eriks garderob pga renoveringen. Jag tror inte jag har något vansinnesviktigt däri utom min temugg och kaffekopp men då fick jag en bra anledning till att införskaffa en ny. Valde med omsorg i roliga popkulturaffären och det landade på denna:


Nu är jag redo för resten av mitt arbetsliv.

Bilkörning

Tacka vet jag erfarenhet och det där med övning som ger färdighet. Jag älskar att köra bil och ser mig själv som en bra bilförare. Extra bra om du frågar min ödmjuka sida. Men det har inte alltid varit så, såklart.

När jag övningskörde med pappa 1800-frösihjäl tog jag uppehåll i nåt halvår efter att jag fått gruvlig ångest vid något tillfälle. Tror det handlade om att jag skulle backa men minns faktiskt inte riktigt exakt vad det var. Jag kanske bara hade annat för mig?

Efter uppehållet tog jag iallafall tag i det på riktigt och klarade uppkörningen på första försöket. Jag var 18 år och njöööt av att kunna köra bil till skolan och överallt dit jag ville ta mig.

Jag njöt dock inte riktigt av själva bilkörandet där i början. Minns nån tabbe i Kristianstad då jag missade döda vinkeln och höll på att krocka två gånger på samma sträcka vid filbyte.

Jag minns första gången jag skulle köra på trefilig väg, hur ångestfyllt det var och hur jag bara ville stanna bilen och hoppa av. Minns också när jag körde på en kanin, tror jag det var iaf, det var mörkt och jag kände hur det guppade till under hjulen. Tänker fortfarande på det varje gång jag kör i den backen.

Mest ångestfyllt var när jag blev stoppad av polisen pga körförbud på bilen men det är en helt annan historia. Får fortfarande hjärtklappning när jag möter en polisbil vid Sturupsrondellen dock.

Har även varit med om att motorn börjat koka, att bromsarna inte tar, att cykeln på cykelhållaren ramlat av och släpats efter bilen. Osv osv. Kör man bil händer det ju grejer.

Idag hände iallafall två incidenter som fick mig att känna att NU är jag gammal och erfaren i trafiken. Första var när en bil saktade in på 90-vägen och lade sig ut till höger nära vägrenen. Det var på ett ställe där bilar stannar ibland för att titta på utsikten eller så, ganska nära en korsning, så jag antog att den skulle stanna och körde förbi. I samma sekund som jag låg jämsides började den dock blinka vänster samt svänga rakt in mot min bil. Den hade uppenbarligen inte sett mig utan föraren hade förmodligen just kommit på att hen kört fel och skulle till att vända.

Vi var nog inte mer än 20 cm från att krocka, och hade det hänt så hade Etta blivit mosad, men jag kom förbi och hen bromsade och stod sedan förvirrat mitt i vägbanan innan bilen sakta körde vidare.

Hade detta skett för tio år sedan så hade jag antagligen kört vidare med en sjuk adrenalinkick, helt skärrad av det som kunde ha hänt. Idag tittade jag mest bara lite argt i backspegeln och tänkte att det var väl ett jäkla stolpskott i den bilen. Inget hände så varför oroa sig liksom.

Den andra incidenten var inte alls lika allvarlig utan mest göllegöll. Körde hem från Ystad och hamnade i en liten karavan på säg fem sex bilar. Vi tuffade på i ca 75 på 80-väg och jag kunde riktigt känna hur alla i raden var frustrerade på tjommen längst fram. Plötsligt svängde första bilen in i en parkeringsficka så att alla kunde köra förbi och sen när jag som var sist i raden hade kommit fram så svängde den ut igen och fortsatte.

Tyyypisk grej jag hade kunnat göra mina första tre år som körkortsinnehavare. Liksom ”äsch kör förbi alla ni andra då så kan jag köra sist, hata mig inte bara!”. Så tuffar man ut efter en stund och hoppas att man inte kommer ikapp, bara för att snart upptäcka att man har en likadan karavan bakom sig igen. Haha. 

Ja jag säger då det. Himla bra med livserfarenhet ändå. Och bilar. Mmm älskar bilar.

The Others

Det finns ingen i hela världen jag liknar så mycket som han i Lost. Tänker på det varje gång jag ser mig i spegeln. Extra mycket nu när jag har runda glasögon för det har han med i serien. Ja nä det var bara det. Bild från internet. ¯\_(ツ)_/¯